Aciklovir

Aciklovir är ett antiviralt läkemedel som används vid behandling av infektioner orsakade av herpes simplex-virus (HSV) och varicella-zoster-virus (VZV). Det är ett av de mest beprövade antivirala medlen och har använts kliniskt i decennier med väldokumenterad effekt och säkerhet.

Vilka tillstånd behandlas?

Aciklovir förskrivs vid munherpes (herpes labialis), genital herpes (herpes genitalis), bältros (herpes zoster) och vattkoppor hos riskpatienter. Det kan också ges förebyggande till personer med återkommande herpesutbrott eller till immunsupprimerade patienter med ökad risk för svår herpessjukdom. Vid allvarliga infektioner, som herpesencefalit, ges aciklovir intravenöst.

Hur fungerar aciklovir?

Aciklovir aktiveras av ett virusspecifikt enzym (tymidinkinase) som bara finns i herpesvirusinfekterade celler. Det hämmar sedan virusets DNA-polymeras och stoppar virusreplikationen effektivt. Eftersom det bara aktiveras i infekterade celler har det en gynnsam säkerhetsprofil med begränsad toxicitet för friska celler.

Hur och när ska aciklovir tas?

Aciklovir tabletter intas med rikligt med vatten, helst 250 ml per dos, för att minska risken för njurpåverkan. Doserna bör spridas jämnt över vakentimmarna. Behandlingen bör påbörjas så tidigt som möjligt efter symtomdebut, gärna inom 24 till 48 timmar, eftersom effekten är störst i det tidiga stadiet av ett utbrott.

Dosering vid olika tillstånd

Vid primärinfektion med genital herpes ges vanligen 200 mg fem gånger dagligen (var fjärde timme med nattuppehåll) i fem till tio dagar. Vid bältros är dosen 800 mg fem gånger dagligen i sju dagar. Suppresionsbehandling mot återkommande herpes ges som 400 mg två gånger dagligen och kan pågå under månader till år beroende på utbrottsfrekvens.

Vätska och njurskydd

Det är viktigt att dricka tillräckligt med vätska under aciklovirbehandlingen, framför allt vid höga doser och hos äldre eller patienter med nedsatt njurfunktion. God vätsketillförsel minskar risken för kristalluri, ett tillstånd där aciklovirkristaller utfälls i njurtubuli. Tabletten kan tas med eller utan mat.

Aciklovir finns i styrkorna 200 mg, 400 mg och 800 mg tabletter. För primärinfektion med genital herpes ges 200 mg fem gånger dagligen (var fjärde timme med nattuppehåll) i fem till tio dagar. Vid återkommande herpes genitalis ges 200 mg fem gånger dagligen i fem dagar, initierat tidigt vid prodromalsymtom.

Suppressionsbehandling ges med 400 mg två gånger dagligen kontinuerligt. Herpes zoster (bältros) behandlas med 800 mg fem gånger dagligen i sju dagar. Herpes labialis (munherpes) behandlas med 200 mg fem gånger dagligen i fem dagar.

Dosreduktion krävs vid njursvikt; vid GFR 10 till 25 ml/min ges 800 mg (bältros) var åttonde timme. Tabletten kan tas med eller utan mat och riklig vattenkonsumption rekommenderas. Aciklovir finns även som intravenös beredning för allvarliga infektioner och oral suspension för barn.

Vanliga biverkningar

Aciklovir tolereras i allmänhet väl. Illamående, diarré, kräkningar och huvudvärk förekommer, framför allt vid höga doser. Hudutslag och klåda rapporteras hos ett fåtal patienter. Trötthet och yrsel kan förekomma.

Allvarliga biverkningar

Vid höga doser eller nedsatt njurfunktion kan njurpåverkan uppstå, särskilt om vätskeintaget är otillräckligt, eftersom aciklovir kan bilda kristaller i njurtubuli. Neurologiska biverkningar som förvirring, agitation, hallucinationer och encefalopati är ovanliga men rapporterade, framför allt hos äldre patienter och vid njursvikt. Hematopoietisk toxicitet med anemi och trombocytopeni är sällsynt vid orala doser men förekommer vid höga intravenösa doser.

Drick rikligt med vätska under behandlingen för att skydda njurarna, särskilt vid höga doser. Dosreduktion krävs vid nedsatt njurfunktion. Aciklovir botar inte herpesvirus, som förblir latent i kroppen, men minskar virusaktiviteten och symtomens svårighetsgrad. Informera din läkare om all annan medicinering, eftersom aciklovir kan interagera med vissa läkemedel, framför allt nefrotoxiska substanser.

Aciklovir är kontraindicerat hos patienter med känd överkänslighet mot aciklovir, valaciklovir eller något hjälpämne i beredningen. Korsreaktioner med valaciklovir och ganciklovir förekommer och bör beaktas. Det finns inga ytterligare absoluta kontraindikationer för oral aciklovir vid normala doser, men vissa kliniska situationer kräver särskild försiktighet.

Njursvikt är en viktig faktor: aciklovir elimineras till stor del via njurarna och dosreduktion är nödvändig vid kreatininclearance under 25 till 50 ml/min för att undvika ackumulering och neurotoxicitet. Hos patienter med svår njursvikt är god vätsketillförsel avgörande för att undvika kristalluri.

Graviditet kräver försiktighet; aciklovir används när nytta anses överstiga risk, t.ex. vid primärinfektion med herpes genitalis. Hos äldre patienter och de med neurologiska tillstånd bör lägre doser övervägas på grund av nedsatt njurklarering.