Allopurinol

Allopurinol ar det vanligast foreskrivna uratsankande laakemedlet och anvands i forsta hand for att forhindra giktattacker, behandla kronisk tofaceos gikt och forebygga njursten orsakade av urinsyra. Det hämmar enzymet xantinoxidas, som katalyserar det sista steget i urinsyrasyntesen, och minskar darmed bildningen av urinsyra i kroppen.

Varfor behandla forhojd urinsyra?

Vid gikt har urinsyranivan i blodet (hyperurikemi) been for hog under tillracklig lång tid for att uratkristaller fallt ut i leder, senor och omgivande vavnader. Kristallerna utloser de intensivt smartsamma giktattackerna genom att aktivera komplement och interleukin-1 via NLRP3-inflammasome. Genom att sanka urinsyranivan under 360 mikromol/liter (6 mg/dl) kan befintliga kristaller gradvis losas upp och nya attacker forebyggas.

Langvarig och livslang behandling

Allopurinol ar i de flesta fall en livslang behandling. Det tar ofta tre till sex manader att na full effekt, och under uppstartsfasen kan giktattacker tillfallande tilltagga pa grund av att sanjkta urinsyranivan mobiliserar befintliga kristaller. Darfor ges profylaktisk antiinflammatorisk behandling med NSAID eller kolchicin parallellt under de forsta tre till sex manaderna av allopurinolbehandling.

Intagningstidpunkt och praktiska rad

Ta allopurinol efter maaltid for att minska gastrointestinalt obehag. Svälj tabletten hel med ett fullt glas vatten. Drick rikligt med vatska under hela behandlingstiden — rekommenderat intag ar minst tva liter per dygn — da detta minskar risken for njursten och hjalper kroppen att utsondra urinsyra.

Uppstart och dostitrering

Starta aldrig allopurinol under pagaende giktattack — paaborja behandlingen forst nar anfallet lagt sig, helst tva till fyra veckor daretter. Dosen okas gradvis baserat pa serumurinsyranivan och tolerabilitet. Serumurinsyra kontrolleras regelbuundet och maalet ar en niva under 360 mikromol/liter.

Uppfoljning och kontroller

Lever- och njurfunktion samt blodstatus kontrolleras vid behandlingsstart och periodvis under pagaende behandling. Vid biverkningar som hudutslag ska behandlingen avbrytas omedelbart och lakare kontaktas. Giktprofylax med NSAID eller kolchicin rekommenderas under de forsta manaderna for att minska risken for anfallsutlosning.

Allopurinol finns i tabletter om 100 mg och 300 mg.

Startdos: 100 mg en gang dagligen for att minimera risken for allvarliga hudreaktioner. Dosen okas gradvis med 100 mg varannan till var fjarde vecka baserat pa serumurinsyranivan och tolerabilitet.

Underhallsdos: vanligtvis 200 till 600 mg dagligen. Hogre doser (upp till 900 mg dagligen) kan behоvas vid svara tofaceoser eller kraftigt forhojda urinsyranivaaer.

Vid njursvikt maste dosen anpassas stran gt baserat pa GFR (kreatininclearance): vid GFR under 30 ml/min rekommenderas doser pa 50 till 100 mg varannan dag eller langre intervall. Vid svar njursvikt (GFR under 10 ml/min) maste extrem forsiktighet iakttas.

Serumurinsyra matts regelbuundet; malvardet ar under 360 mikromol/liter. Hos patienter med tofaceos gikt eftersträvas ofta ännu lägre niva, under 300 mikromol/liter, tills toferna losts upp.

Vanliga biverkningar

Hudutslag ar en av de vanligaste biverkningarna av allopurinol och forekomst rapporteras hos tva till tre procent av patienterna. Vid utslag ska behandlingen avbrytas omedelbart och lakare kontaktas. Illamaende, diarré och forhojda leverenzymvarden kan ocksa forekomma. Giktattacker kan temporart oka under de forsta behandlingsmanaderna da urinsyranivan sanktas och befintliga kristaller mobiliseras.

Allvarliga men sallsynta biverkningar

Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) ar sallsynta men livshotande hudreaktioner som kraver omedelbart utsattande och akut sjukhusvard. Risken ar markant forhojd hos barare av HLA-B*5801-allelen, sarskilt vanlig bland patienter med kinesisk, koreansk och thai-bakgrund. Benmargsdepression och agranulocytos har rapporterats, sarskilt vid hoga doser eller interaktioner.

Avbryt behandlingen omedelbart vid hudutslag av nagon art och kontakta din lakare — utslaget kan vara forvarsel for allvarlig hudreaktion. HLA-B*5801-gentest rekommenderas fore behandlingsstart hos patienter med okad risk (koreansk, thailandsk eller kinesisk etnisk bakgrund). Starta aldrig allopurinol under en akut giktattack — paaborja behandlingen forst nar anfallet lagt sig. Kombinationen med azatioprin och merkaptopurin kraver obligatorisk dosminskning av dessa laakemedel till 25% pa grund av risk for allvarlig benmargsdepression.

Allopurinol ar kontraindicerat hos patienter med kand overkanslighet mot allopurinol eller nagot hjalpamne. Akuta giktanfall forbjoeder insatts av allopurinol; behandlingen paborjas forst nar anfallet lagt sig, helst tva till fyra veckor daretter, for att undvika forlaangning av anfallet.

Kombinationen med azatioprin och merkaptopurin ar sarskilt riskfylld da allopurinol haammar xantinoxidas och kraftigt okar plasmakoncentrationerna av dessa laakemedel, med risk for svar benmargsdepression och agranulocytos. Dosen av azatioprin och merkaptopurin maste reduceras till 25% av normaldosen vid kombination och halso-och sjukvardspersonal maste vara vaksam pa tecken pa toxicitet.

Patienter som bar HLA-B*5801-allelen — betydlig vanligare i kinesisk, koreansk och thailandsk befolkning — lopar avsevaart okad risk for Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys. Genotypning fore behandlingsstart rekommenderas hos hogriskoatienter. Svar leversvikt kravar noggrann dosreduktion och uppfoljning.