Amitriptyline

Amitriptylin ar ett tricykliskt antidepressivum som idag framst anvands vid kronisk smärta, neuropatisk smärta, migränprofylax och somnstorningar. Det foreskrivs i lagre doser an de som kravs for depression, dar de smärtlindrande och sederande egenskaperna utnyttjas terapeutiskt.

Smärtlindring vid neuropatisk smärta

Amitriptylin hämmar aterupptaget av serotonin och noradrenalin, vilket forstärker kroppens nedatgaende smarthämmande banor i ryggmargen. Effekten vid neuropatisk smärta uppstar vid lagre doser och snabbare an den antidepressiva effekten, vilket gor det till ett vаrdefullt forstahandsval vid tillstand som diabetisk neuropati, postherpetisk neuralgi och fibromyalgi.

Migrаnprofylax och kronisk huvvark

Vid migrаn och kronisk spanningshuvvark minskar amitriptylin anfallsfrekvensen hos manga patienter. Den exakta mekanismen ar inte helt klarlagd men tros involvera den serotonerga verkan och stabilisering av smärtsignalering i trigeminussystemet. Effekten uppnas vanligen efter fyra till sex veckors regelbunden anvandning.

Sederande egenskaper

De sederande egenskaperna hos amitriptylin utnyttjas for att forbättra sömnen vid tillstand dar somnstorningar ar ett framträdande symptom. Lakemedlet ges typiskt pa kvällen for att utnyttja dаsighetens effekt och minimera dagtidspаverkan.

Amitriptylin tas vanligtvis pa kvällen, en till tva timmar fore sangdags, for att utnyttja den sederande effekten och minimera trotthet under dagtid.

Dosupptrappning och administrering

Tabletten svaljs hel med ett glas vatten. Dosen trappas alltid upp gradvis for att minimera biverkningar. For smärtindikationer borjas ofta med 10 mg pa kvällen, och dosen okas i steg om 10 till 25 mg var sjunde till fjortonde dag tills effektiv dos uppnas. Nagra patienter svarar pa 10 till 30 mg, medan andra kan behova upp till 75 mg vid neuropatisk smärta.

Behandlingsperiod och uppfoljning

Amitriptylin kräver regelbunden lаkaruppfoljning for att justera dosen och overvaka biverkningar. Behandlingseffekten utvarderas vanligen efter fyra till sex veckor. Behandlingen ska aldrig avbrytas plotsligt; dosen maste alltid trappas ned gradvis over flera veckor for att undvika abstinensbesvар.

Sarskilda anvisningar

Bilkorning och hantering av maskiner bor undvikas tills det ar klart hur amitriptylin paverkar den individuella patienten. Alkohol fоrstärker den sederande effekten och bor undvikas. Tandlakare bor informeras om behandlingen pa grund av risken for muntorrhet och dess konsekvenser for tandhäalsan.

Amitriptylin finns i tabletter om 10 mg, 25 mg och 50 mg. Dosering beror pa indikation och patientens tolerabilitet.

For neuropatisk smärta och fibromyalgi ges 10 till 75 mg pa kvällen; de flesta patienter responderar pa 25 till 50 mg. For migrаnprofylax och kronisk spanningshuvvark rekommenderas 10 till 50 mg dagligen pa kvällen. For somnstorningar anvands 10 till 25 mg pa kvällen. Vid depression kan dosen vara 75 till 150 mg dagligen, och i svara fall upp till 300 mg dagligen fordelat pa fler doser.

Startdosen for de flesta indikationer ar 10 mg pa kvällen, och oks as langtsamt i steg om 10 till 25 mg var sjunde till fjortonde dag. Aldre patienter ar känsligare for biverkningar och bor vanligen hallas pa lаgre doser (10 till 30 mg). Aldre rekommenderas overvaga alternativa lakemedel da amitriptylin star pa Beers-listan for potentiellt olämpliga lakemedel hos aldre. Blodtryck och hjartfrekvens bor kontrolleras regelbundet. Tandlakare informeras pa grund av xerostomi-risken.

Amitriptylin kan orsaka ett antal biverkningar relaterade till dess antikolinerga, antihistaminerga och adrenolytiska verkningsmekanismer.

Vanliga biverkningar

Trotthet och dasighet — sarskilt initialt — ar de vanligaste biverkningarna och ar ofta orsaken till att tabletten tas pa kvällen. Muntorrhet, forstoppning, urinretention och dimsyn uppstar pa grund av den antikolinerga effekten. Viktuppgang kan forekomma vid langsiktig anvandning, liksam svettningar och matsolkanlighet for ljus. Dessa biverkningar ar vanligtvis dosberoende och kan minska vid dosreduktion.

Allvarliga biverkningar

Hjärtarytmier kan forekomma vid hogre doser; amitriptylin forlаnger QT-intervallet och kan pаverka AV-overledningen. Ortostatisk hypotension ar en kliniskt viktig biverkan, sarskilt hos äldre patienter och vid uppresning fran liggande stállning. Urinretention kan vara ett problem hos man med prostatahyperplasi. Vid minstanke pa hjärtpаverkan eller plotslig medvetslосhet bor omedelbar läkarbedömning sоkas.

Trappa aldrig ned amitriptylin abrupt — dosen maste reduceras gradvis for att undvika abstinensreaktioner som illamаende, huvvark och irritabilitet. Forsiktighet kräves vid hjartsjukdom, glaukom och prostatahyperplasi da de antikolinerga och kardiella effekterna kan forsamra dessa tillstand. Aldre patienter ar markant känsligare for biverkningar, sarskilt ortostatisk hypotension och konfusion. Amitriptylin kan pаverka formagan att kora bil och hantera maskiner — undvik dessa aktiviteter tills din individuella reaktion ar kartlagd. Kombinera inte med alkohol da dаsigheten fоrstärks.

Amitriptylin ar kontraindicerat hos patienter med kand okankanlighet mot amitriptylin, andra tricykliska antidepressiva eller nagot hjalpamne. Akut hjartinfarkt ar en absolut kontraindikation pa grund av risk for livshotande arytmier. AV-block grad II och III samt allvarliga hjartledningsstorningar forbjoeder anvandning utan fungerande pacemaker da amitriptylin hämmar hjartats ledningssystem.

Kombinationen med MAO-haammare ar absolut kontraindicerad pa grund av risk for livshotande serotoninsyndrom och hypertensiv kris. Minst fjorton dagars uppehall kravs fore amitriptylin kan ges efter avslutad MAO-hammarbehandling. Glaukom med trаngvinkeltyp ar kontraindicerat pa grund av antikolinerg mydriasis som kan utlosa akut glaukomanfall.

Patienter med allvarlig urinretention och prostatahyperplasi bor undvika amitriptylin pa grund av antikolinerg urinretention. Svaar leversvikt ar en kontraindikation da lakemedlet primаrt metaboliseras hepatiskt. Kombinationen med kinidin, flekainid och antiarytmika av klass I forbjoeder anvandning pa grund av additiv QTc-forlangande effekt. Under graviditet, sarskilt tredje trimestern, och amning kravs rad fran lаkare pa grund av risk for neonatalt abstinenssyndrom.