Flixotide

Flixotide (flutikasonpropionat) ar en inhalationskortikosteroid (ICS) som anvands for underhallsbehandling av astma hos vuxna och barn over fyra ar. Det ar en av hörnstenarna i modern astmabehandling och rekommenderas som bassbehandling i nationella och internationella riktlinjer.

Antiinflammatorisk verkan

Flutikasonpropionat dämpar den kroniska eosinofila inflammationen i bronkerna som är grunden för astmasjukdomen. Läkemedlet minskar slemhinnesvullnad, slemproduktion och bronkiell hyperreaktivitet. Regelbunden användning förebygger astmaanfall, minskar symtomfrekvensen och förbättrar lungfunktionen. Den antiinflammatoriska effekten bygger upp gradvis och märks typiskt efter ett par veckors behandling.

Inhalatorer och beredningar

Flixotide finns som trycksatt inhalator (Evohaler, MDI) och pulverinhalator (Accuhaler/Diskus) i styrkorna 50, 125 och 250 mikrogram per dos. Val av inhalatortyp baseras på patientens ålder, inhalationsteknik och preferens. Spacer (inhalationskammare) rekommenderas starkt till barn och till vuxna med dålig inhalationsteknik vid MDI-användning.

Plats i astmaterapi

Flixotide används som monoterapi vid lindrig till måttlig astma eller i kombination med långverkande beta-2-agonister (LABA) vid otillräcklig symtomkontroll. Kombinationspreparat som Seretide (flutikason/salmeterol) används vid måttlig till svår astma och erbjuder förenklade behandlingsregimer.

Flixotide inhaleras regelbundet morgon och kvall, oavsett om du har symptom eller inte. Det ar en forebyggande behandling, inte en akutmedicin.

Inhalationsteknik

Skaka Evohaler-inhalatorn väl innan användning. Andas ut lugnt, placera munstycket i munnen och bild en tät tätning med läpparna. Tryck ned inhalatorn och andas in djupt och jämnt samtidigt. Håll andan i tio sekunder, andas sedan ut långsamt. Upprepa vid ordination av två doser.

Munsköljning - viktigt!

Skölj alltid munnen med vatten och spotta ut efter varje inhalation. Detta är avgörande för att förebygga oral candidiasis (svamp i munnen) och heshet, som beror på deponering av steroider i munhålan och svalget. Borsta gärna tänderna efteråt vid kvällsdosen.

Kontinuerlig behandling

Behandlingen ska fortsätta regelbundet även när du mår bra och inte har symptom - det är just den kontinuerliga antiinflammatoriska effekten som håller astman under kontroll. Avbryt aldrig behandlingen utan att diskutera med din läkare. Vid otillräcklig astmakontroll trots korrekt användning - kontakta din läkare snarast.

Flixotide finns i styrkorna 50, 125 och 250 mikrogram per inhalation. Dosen anpassas utifrån asthmasvarighet och klinisk respons.

Vuxna, lindrig astma: 100 till 250 mikrogram tva ganger dagligen (2 x 50 mcg eller 1 x 125 mcg x 2). Mattlig astma: 250 till 500 mikrogram tva ganger dagligen. Svar astma: upp till 1000 mikrogram tva ganger dagligen (under specialistkontroll).

Barn over fyra ar: 50 till 100 mikrogram tva ganger dagligen, beroende på symptomkontroll. Doserna för barn bör hållas så låga som möjligt för god astmakontroll för att minimera risken för systemiska steroideffekter.

KOL: 500 mikrogram tva ganger dagligen (i kombination med bronkodilator).

Dosjustering görs vanligtvis i steg om 25-50 procent uppåt eller nedåt baserat på astmakontroll. Vid god astmakontroll under minst tre månader kan nedtrappning övervägas. Abrupt utsättning av höga ICS-doser kan utlösa binjurebarksinsufficiens och bör undvikas - trappa ned gradvis.

Flixotide har framfrallt lokala biverkningar i de ovre luftvagarna, men systemiska effekter kan forekomma vid langvarig hogdosbehandling.

Lokala biverkningar

Oral candidiasis (torsk i munnen) och heshet är de vanligaste biverkningarna och beror på lokal steroiddeposition i munhåla och svalg. Dessa förebyggs effektivt genom munsköljning efter varje inhalation och borst av tänderna vid kvällsdosen. Om oral candida ändå uppstår behandlas det med lokalt svampmedel (nystatin eller mikonazol).

Allvarliga biverkningar vid höga doser

Vid långvarig behandling med höga doser kan systemiska kortikosteroideffekter förekomma: binjurebarkpåverkan och adrenal suppression, tillväxthämning hos barn (kliniskt relevant vid doser över 400 mcg/dag), benmineralförlust med ökad frakturrisk, grå starr, glaukom och hudförtunning. Barn under ICS-behandling bör följas med tillväxtkontroll. Dessa effekter är dosberoende och risken minimeras genom att använda lägsta effektiva dos.

Flixotide ersatter inte snabbverkande luftrorsvidgare (kortverkande beta-2-agonist, t.ex. salbutamol) vid akuta astmaanfall - anvand alltid akutinhalatorn vid plotslig andnod. Skölj munnen med vatten och spotta ut efter varje inhalation for att forhindra oral candidos och heshet. Oka inte dosen pa eget initiativ vid forsamring - kontakta din lakare. Avbryt inte behandlingen abrupt vid hogdosterapi - gradvis nedtrappning kravs for att undvika binjurebarksinsufficiens.

Flixotide ar kontraindicerat hos patienter med kand okankanlighet mot flutikasonpropionat, laktosmonohydrat eller nagot hjalpamne. Accuhaler-inhalatorn innehaller laktosmonohydrat med spar av mjolkprotein, vilket ar relevant vid sallsynt svaar mjolkproteinallergi (inte laktosintolerans). Aktiv pulmonell tuberkulos ar en kontraindikation om den inte behandlas med specifickt antituberkulost schema. Obehandlade svampinfektioner i luftvagarna forbjoeder anvandning.

Flixotide ska inte användas som ensam behandling vid akuta astmaanfall - en kortverkande beta-2-agonist krävs för omedelbar bronkdilatation. Flixotide är en underhållsbehandling och ger ingen akut bronkodilaterande effekt. Systemisk kortisonbehandling bör inte ersättas abrupt av ICS utan gradvis nedtrappning för att undvika binjurebarksinsufficiens.

Försiktighet rekommenderas vid osteoporos, glaukom, grå starr, diabetes och vid patienter med aktiva infektioner. Barn och ungdomar kräver tillväxtkontroll under behandling. Kraftigt förhöjda ICS-doser hos patienter med leversjukdom kan ge ökad systemisk exponering på grund av nedsatt CYP3A4-metabolism.