Indapamid

Indapamid ar ett tiazidliknande diuretikum med bade diuretisk och direkt karkvidgande verkan, anvant for behandling av hypertoni. Det ar ett effektivt och val tolererat forstahandsval vid hypertoni, sarskilt hos patienter over 55 ar och hos patienter med kardiovaskulaer riskprofil.

Unik verkningsprofil

Till skillnad från konventionella tiaziddiuretika har indapamid en betydande direkt kärlvidgande komponent utöver den diuretiska effekten. Vid den lägre blodtrycksdosen (1,5 mg depottablett) dominerar kärleffekten, och den diuretiska effekten är minimal. Kärlvidgningen sker delvis via hämning av kalciuminflöde i glatt muskelceller. Detta gör att läkemedlet sänker blodtrycket utan de kraftiga saltförluster och vätskeomfördelningar som ses vid höga tiaziddoser.

Kardiovaskulaert skydd

I den stora HYVET-studien (Hypertension in the Very Elderly Trial) minskade indapamid 1,5 mg i kombination med perindopril stroke med 30 procent, hjärtsvikt med 64 procent och total dödlighet med 21 procent hos patienter över 80 år. Resultaten etablerade indapamid som ett evidensbaserat förstahandsval vid hypertoni hos äldre.

Metabol profil

Indapamid har en gynnsammare metabol profil än konventionella tiazider och påverkar glukosmetabolism, lipidnivåer och urinsyra i mindre utsträckning. Hypokalemi (lågt kalium) förekommer men är vanligtvis mild vid rekommenderade doser.

Indapamid tas som en tablett eller depottablett en gang dagligen pa morgonen, med eller utan mat.

Daglig användning

Svälj tabletten hel med ett glas vatten vid samma tidpunkt varje dag för konsekvent blodtryckskontroll. Depottabletten (1,5 mg) ska inte krossas, delas eller tuggas - den är speciellt formulerad för kontrollerad frisättning. Intag på morgonen rekommenderas för att undvika nattliga toalettbesök till följd av den milda diuretiska effekten.

Uppföljning

Blodtrycket kontrolleras regelbundet, vanligtvis efter fyra till sex veckors behandling, för att utvärdera behandlingseffekten. Elektrolyter (framför allt kalium och natrium) och njurfunktion (kreatinin, GFR) kontrolleras innan behandling startas och sedan regelbundet under pågående behandling, i synnerhet hos äldre patienter och de som tar digoxin.

Kombinationsbehandling

Indapamid kombineras ofta med ACE-hämmare (t.ex. perindopril) eller angiotensinreceptorblockerare (ARB) för additiv blodtryckseffekt och organssskydd. Kombinationspreparat som Coversyl Plus (perindopril/indapamid) förenklar behandlingen.

Indapamid finns i standardtabletter om 2,5 mg och depottabletter om 1,5 mg.

Hypertoni: Rekommenderad dos ar 2,5 mg dagligen (standardtablett) eller 1,5 mg dagligen (depottablett). Depottabletten ger jamnare plasmaniva och lika god blodtryckseffekt som standarddosen med lagre elektrolytpaverkan. Maxdos: 2,5 mg dagligen - hogre doser ger inte battre blodtryckseffekt men okar risken for biverkningar, sarskilt hypokalemi.

Tabletten tas på morgonen med eller utan mat. Dosen titreras inte routinemässigt uppåt utan kombineras i stället med ett annat antihypertensivt läkemedel vid otillräcklig effekt. Behandlingseffekten utvärderas med blodtrycksmätning efter fyra till sex veckors behandling.

Njurinsufficiens: Kontraindicerat vid svår njursvikt (GFR under 30 ml/min). Vid mild till måttlig njursvikt kan indapamid användas, men njurfunktionen bör kontrolleras tätare.

Äldre patienter: Ingen specifik dosjustering, men elektrolytbalansen (framför allt natrium och kalium) bör övervakas noggrannare då äldre är mer känsliga för hyponatremi och hypokalemi. Serumkalium, natrium och kreatinin kontrolleras regelbundet under behandlingen.

Indapamid tolereras generellt val, men elektrolytrubbningar ar de mest kliniskt relevanta biverkningarna.

Vanliga biverkningar

Hypokalemi (lågt serumkalium) är den vanligaste metabola biverkan och kan orsaka trötthet, muskelkramper och hjärtarytmier vid uttalad hypokalemi. Hyponatremi (lågt serumnatrium) förekommer och är viktigare hos äldre patienter. Yrsel, huvudvärk och trötthet rapporteras, liksom hudutslag. Hyperurikemi och förhöjda urinsyranivåer kan förekomma, vilket kan provocera giktanfall hos predisponerade patienter.

Allvarliga biverkningar

Svår hyponatremi kan orsaka konfusion, kramper och i extrema fall koma - detta är särskilt relevant hos äldre och vid kombinationsbehandling med andra diuretika. QT-förlängning är möjlig vid uttalt lågt kalium och bör uppmärksammas vid samtidig behandling med andra QT-förlängande läkemedel. Allvarliga hudreaktioner (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys) är mycket sällsynta men möjliga.

Kontrollera elektrolyter (kalium, natrium) och njurfunktion regelbuundet under behandlingen, sarskilt hos aldre och vid kombinationsbehandling. Var forsiktig vid gikt - indapamid kan hoja urinsyranivan och provocera giktanfall. Aldre patienter ar mer kansliga for hyponatremi och kra tatare kontroll. Kombinationen med litium ar riskabel pa grund av minskat renalt litiumclearance - undvik kombinationen eller monitoera litiumnivaer noga.

Indapamid ar kontraindicerat hos patienter med kand okankanlighet mot indapamid, sulfonamider, tiaziddiuretika eller nagot hjalpamne. Korsallergi med sulfonamider forekommer och ar kliniskt relevant. Svaar njursvikt (GFR under 30 ml/min) och anuri ar kontraindikationer da tillracklig diuretisk effekt saknas och ackumulering kan ske. Svaar leversvikt och hepatisk encefalopati forbjoeder anvandning pa grund av risk for forsamring vid elektrolytrubbningar.

Refraktär hypokalemi (serumkalium under 3 mmol/L) och refraktär hyponatremi bör korrigeras innan behandling påbörjas. Hyperkalcemi är en kontraindikation eftersom tiazidliknande diuretika ytterligare kan öka kalciumnivåerna. Känd QT-förlängning (kongenitalt långa QT-syndromet) är en relativ kontraindikation på grund av kaliumsänkande effekt.

Graviditet är en kontraindikation för indapamid som antihypertensivt läkemedel, om inte alternativ saknas - diuretika minskar placentacirkulationen. Amning är kontraindicerat. Kombinationen med litium ökar risken för litiumbetraktad toxicitet avsevärt på grund av minskat renalt litiumclearance och kräver antingen undvikande eller täta litiumnivåkontroller.