Lansoprazol

Lansoprazol är en protonpumpshämmare (PPI) som kraftigt och selektivt reducerar magsyrasekretionen. Det används vid magsår, duodenalsår, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), Helicobacter pylori-eradikering och Zollinger-Ellisons syndrom.

Verkningsmekanism

Lansoprazol är ett prodrug som aktiveras vid surt pH i de sekretoriska kanalerna hos magsäckens parietalceller. Den aktiva formen binder kovalent och irreversibelt till protonpumpens cysteinrester (H+/K+-ATPas), vilket effektivt blockerar magsyrasekretionen. En enda daglig dos minskar syrasekretionen med upp till nittio procent under hela dygnet, vilket är signifikant överläge jämfört med H2-blockerare.

Kliniska indikationer och effekt

Lansoprazol ger snabb och effektiv symtomlindring vid refluxbesvär, med de flesta patienter symtomfria inom en till två veckors behandling. Läkning av erosiv esofagit uppnås hos över nittio procent av patienterna inom åtta veckor, och sårläkning vid duodenalsår hos ungefär nittiosex procent inom fyra veckor. I kombination med antibiotika är eradikeringsfrekvensen för Helicobacter pylori hög.

Plats i behandlingen

Lansoprazol är ett förstahandspreparat vid syrahämmande behandling och tillhör samma PPI-klass som omeprazol, pantoprazol och esomeprazol. Kliniska skillnader mellan PPI-preparaten är minimala vid standarddoser, men individuella skillnader i metabolism (via CYP2C19) kan påverka effekten.

Lansoprazol tas oralt och ger bäst effekt när det intas före en måltid, vilket optimerar protonpumpshämningen.

Administrering och timing

Ta kapseln på morgonen, helst 30 till 60 minuter före frukost. Intag på fastande mage eller före måltid ger optimal aktivering av lansoprazol, eftersom protonpumparna är aktiverade i samband med matintag. Svälj kapseln hel med ett glas vatten. Om kapseln är svår att svälja kan den öppnas och granulerna lösas i ett litet glas vatten eller blandas med äppelmos - undvik att krossa granulerna.

Behandlingstid och indikation

Vid kortvarig behandling av magsår, duodenalsår och esofagit ges lansoprazol vanligen under fyra till åtta veckor. Vid kronisk GERD eller Zollinger-Ellisons syndrom kan långtidsbehandling vara nödvändig, men bör regelbundet omprövas. Underhållsbehandling vid erosiv esofagit används för att förebygga återfall.

Omprovning och stegvis nedtrappning

Undvik onödig långtidsbehandling med PPI. Omprova regelbundet behovet av fortsatt behandling. Vid avslutad behandling kan en gradvis nedtrappning av dosen hjälpa till att undvika rebound-hypersekretion, ett tillstånd där syrasekretionen temporärt ökar efter utsättning.

Lansoprazol finns i kapslar och slemhinneskyddade tabletter i styrkorna 15 mg och 30 mg. Dosen anpassas utifrån indikation och klinisk respons.

GERD utan esofagit: 15 till 30 mg dagligen i fyra veckor, med eventuell underhållsdos på 15 mg dagligen. Erosiv esofagit: 30 mg dagligen i fyra till åtta veckor; underhållsdos 15 till 30 mg dagligen. Duodenalsår: 30 mg dagligen i fyra veckor. Ventrikelsar: 30 mg dagligen i fyra till åtta veckor. H. pylori-eradikering: lansoprazol 30 mg två gånger dagligen i kombination med klaritromycin och amoxicillin (eller metronidazol) i sju dagar.

Zollinger-Ellisons syndrom: Initialt 60 mg dagligen; dosen justeras individuellt till 60 till 120 mg dagligen baserat på syranivåer. Kapseln intas helst 30 till 60 minuter före frukost på fastande mage. Vid svårigheter att svälja kapseln kan innehållet lösas i vatten utan att granulerna krossas. Vid svår leversvikt bör max 30 mg dagligen inte överskridas.

Lansoprazol tolereras i allmänhet väl vid kortvarig behandling, men biverkningar kan förekomma och ökar i frekvens vid långvarig användning.

Vanliga biverkningar

Huvudvärk, diarré, illamående, buksmärta och flatulens är de vanligaste biverkningarna och är i allmänhet milda och övergående. Förstoppning, muntorrhet och yrsel kan förekomma. Förhöjda leverenzymer har rapporterats och normaliseras vanligtvis efter utsättning.

Allvarliga biverkningar

Hypomagnesemi (magnesiumbrist) kan uppstå vid behandlingstider längre än tre månader och kan yttra sig som muskelkramper, hjärtarytmier och yrsel. Vitamin B12-brist kan uppstå vid flerårig behandling. Ökad risk för osteoporosrelaterade frakturer har rapporterats vid hög dos och långvarig behandling, sannolikt relaterat till minskad kalciumabsorption. Clostridium difficile-associerad diarré och interstitiell nefrit är sällsynta men kliniskt viktiga biverkningar. Akuta allergiska reaktioner inklusive angioödem och anafylaxi förekommer mycket sällsynt.

Omprova behovet av långtidsbehandling regelbundet. Utred alltid alarmsymtom som ofrivillig viktnedgång, dysfagi, blödning och kräkningar med blod innan PPI sätts in, eftersom PPI kan maskera symtom på underliggande allvarlig sjukdom inklusive magcancer. Kontrollera magnesium vid behandling längre än tre månader. Undvik kombination med klopidogrel vid möjlighet, eftersom lansoprazol kan minska klopidogrels antitrombotiska effekt via CYP2C19-interaktion.

Lansoprazol är kontraindicerat hos patienter med känd överkänslighet mot lansoprazol, andra substituerade bensimidazoler eller något hjälpämne i beredningen. Korsöverkänslighet med andra PPI kan förekomma hos känsliga individer.

Kombination med nelfinavir är kontraindicerat på grund av att lansoprazol dramatiskt minskar plasmakoncentrationen av nelfinavir och därigenom undergräver effekten av HIV-behandlingen. Kombination med rilpivirin är likaså kontraindicerat av samma skäl.

Svår leversvikt kräver dosreduktion, eftersom lansoprazol metaboliseras nästan uteslutande i levern; standarddosen bör halveras och maximum 30 mg dagligen inte överskridas. Vid långtidsbehandling, definierat som mer än tolv månader, ökar riskerna för hypomagnesemi, osteoporosrelaterade frakturer, njurpåverkan och C. difficile-associerad kolit, vilket kräver periodvis monitorering. Magcancer och andra allvarliga gastrointestinala tillstånd bör uteslutas före insättande hos patienter med varningssymtom. Kombination med klopidogrel bör hanteras med försiktighet på grund av potentiell reducering av klopidogrels antitrombotiska effekt.