Valsartan

Valsartan tillhor gruppen angiotensin II-receptorblockerare (ARB) och anvands i forsta hand for att behandla hogt blodtryck, hjartsvikt och for att skydda hjartat efter hjartinfarkt. Lakmedlet verkar genom att blockera angiotensin II-receptorer i blodkarl och njurar, vilket gor att karl vidgas, blodtrycket sanks och hjartats arbetsbelastning minskar.

Verkningsmekanisim och indikationer

Angiotensin II ar ett hormon som normalt orsakar karlsammandragning och natriuresis. Nar valsartan blockerar dess receptorer (AT1) sjunker blodtrycket utan den reflexmassiga hjartrytmstegring som kan ses med andra laakemedel. Utover hypertoni anvands valsartan vid symptomatisk hjartsvikt nar ACE-hammare inte tolereras, och efter akut myokardinfarkt med nedsatt vansterkammarfunktion.

Jämförelse med ACE-hämmare

En viktig praktisk skillnad jämfört med ACE-hämmare är att valsartan sällan orsakar den torra irritationshosta som drabbar upp till tio procent av dem som tar ACE-hämmare. Det gör valsartan till ett värdefullt alternativ för patienter som inte tolererar ACE-hämmare. Blodtryckssänkande effekt intrader vanligtvis inom tva veckor och nar sitt maximum efter fyra till sex veckor.

Kardiovaskulärt skydd

Valsartan har i stora kliniska studier visat sig minska risken for kardiovaskulara komplikationer, inklusive stroke och hjartinfarkt, hos hoglriskoatienter. Det kombineras ofta med diuretika eller kalciumkanalsblockerare for additivt blodtrycksfall. Preparatetet har ett valbelagrat sakkerhetsprofil och tolereras i allmanhet val vid langvarig anvandning.

Dosering och administrering

Valsartan tas en gang dagligen via munnen, med eller utan mat. Svälj tabletten hel med ett glas vatten och försök ta den vid samma tidpunkt varje dag for att uppratthalla jamna plasmakoncentrationer. Det spelar i sig ingen roll om du väljer morgon eller kväll, men konsekvens är avgörande for optimal blodtryckskontroll.

Upptitrering och dosanpassning

Under de forsta veckorna av behandlingen kan din lakare gradvis oka dosen for att uppna malblodetrycket. Startdosen vid hypertoni är 80 mg en gång dagligen, och dosen kan höjas till 160 mg eller 320 mg vid behov. Vid hjartsvikt paaborjas behandlingen med 40 mg tva ganger dagligen och upptitreras försiktigt mot maldosen 160 mg tva ganger dagligen beroende pa tolerabilitet. Aldre patienter behover vanligtvis ingen dosjustering, men vid nedsatt njurfunktion kan anpassning vara nödvändig.

Glömda doser och avslut

Om du glommer en dos, ta den sa snart du kommer ihag — sa lange det inte ar nara nasta doseringstillfalle. Ar det snart dags for nasta dos, hoppa over den glömda och aterga till det vanliga schemat. Ta aldrig dubbel dos. Avbryt aldrig behandlingen utan att radgora med din lakare, da ett plotsligt utsattande kan leda till att blodtrycket stiger snabbt.

Doseringen av valsartan varieras beroende pa indikation och patientens individuella forhallanden.

Vid hogt blodtryck (hypertoni) ar startdosen 80 mg en gang dagligen. Dosen kan okas till 160 mg eller 320 mg dagligen beroende pa blodtryckssvar och tolerans. Aldre patienter behover vanligtvis ingen dosjustering.

Vid hjartsvikt ar startdosen 40 mg tva ganger dagligen. Dosen upptitreras gradvis — vanligtvis dubbleras var tva vecka om toleransen ar god — mot maldosen 160 mg tva ganger dagligen.

Vid akut hjartinfarkt med nedsatt vanstersidans funktion paaborjas behandlingen med 20 mg tva ganger dagligen sa tidigt som 12 timmar efter infarkten. Dosen upptitreras mot 160 mg tva ganger dagligen under de foljande veckorna.

Vid nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min) saknas tillrackliga data och forsiktighet rekommenderas. Vid mild till moderat lever- eller njursvikt behovs vanligtvis ingen dosjustering, men regelbunden uppfoljning rekommenderas.

Vanliga biverkningar

De vanligaste biverkningarna av valsartan ar yrsel och trotthet, sarskilt i borjan av behandlingen nar kroppen anpassar sig till det lagre blodtrycket. Huvudvark, illamaende och ryggvark forekommer ocksa. Symtomatisk hypotension — ett kraftigt blodtrycksfall — kan uppsta, sarskilt hos patienter med uttorkning eller hog salttomgangsdietes. Hyperkalemi (forhojt kalium) kan ses vid kombination med kaliumsparande laakemedel.

Allvarliga biverkningar

Angiooedem — svullnad av ansikte, lappar, tunga eller svalg — ar en sallsynt men allvarlig reaktion som kraver omedelbar medicinsk vard. Signifikant njurfunktionsnedsattning kan forekomma sarskilt vid bilateral njurartarrstenos. Kontakta omedelbart lakare vid svullnad i ansikte eller hals, svara yrsel eller kraftig nedgang i urineringen.

Valsartan är strängt kontraindicerat under graviditet och ska avbrytas omedelbart om graviditet konstateras eller misstanks, da det kan orsaka allvarliga fosterskador, inklusive njursvikt och skallbensutvecklingsdefekter. Regelbunden kontroll av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck rekommenderas under behandlingen. Risken for hyperkalemi okar vid samtidig anvandning av kaliumsparande diuretika, kaliumtillskott eller kaliumholdig saltersattning. Informera alltid din lakare om njurartarrstenos, da valsartan kan forsemra njurfunktionen i dessa fall. Undvik uttorkning och se till att dricka tillrackligt med vatska.

Valsartan är kontraindicerat vid kand overkanslighet mot valsartan eller nagot av hjalpamnena i beredningen. Angiooedem i anamnesen relaterat till tidigare ARB- eller ACE-hammarterapi utgora en absolut kontraindikation pa grund av risk for livshotande svullnad i luftvagarna.

Kombinationsbehandling med aliskiren är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR under 60 ml/min), da denna kombination markant okar risken for njursvikt, hyperkalemi och hypotension. Gallvagsobstruktion och svar leverinsufficiens kontraindicerar valsartan pa grund av forstorad exponering via reducerad clearance.

Valsartan ar strickt kontraindicerat under graviditet, sarskilt under andra och tredje trimestern. Behandling ska omedelbart avbrytas vid konstaterad eller misstankt graviditet. Amning rekommenderas inte under pagaende valsartanbehandling da substansen kan utsondras i modermjolk och paverka det diande barnet.