Aciklovir

Aciklovir är ett antiviralt läkemedel som är effektivt mot herpes simplex-virus typ 1 och 2 (HSV-1, HSV-2) samt varicella-zoster-virus (VZV), som orsakar vattkoppor och bältros.

Det är ett beprövat läkemedel som har använts kliniskt i årtionden med väldokumenterad effekt och säkerhet.

Aciklovir är en nukleosidanalog som selektivt aktiveras av ett virusspecifikt enzym, tymidinkinas, vilket endast finns i virusinfekterade celler.

När det väl har aktiverats hämmar det virusets DNA-polymeras och stoppar effektivt virusreplikationen.

Eftersom aktiveringen är beroende av ett virusenzym har aciklovir minimal effekt på oinfekterade celler, vilket ger det en gynnsam säkerhetsprofil och begränsad toxicitet för friska celler.

Aciklovir förskrivs för behandling av munherpes (herpes labialis), genital herpes, bältros och vattkoppor.

Det kan också användas som förebyggande behandling för patienter med frekventa herpesutbrott eller för immunsupprimerade patienter med ökad risk för allvarlig herpessjukdom.

Vid svåra eller livshotande infektioner, som herpesencefalit, ges aciklovir intravenöst.

Aciklovir botar inte herpesinfektioner, då viruset förblir latent i nervganglierna, men det minskar svårighetsgraden och varaktigheten av utbrott samt minskar virusspridningen.

Aciklovir-tabletter ska sväljas med ett stort glas vatten, helst minst 250 ml per dos, för att minska risken för njurpåverkan.

Det är viktigt att upprätthålla god vätsketillförsel under hela behandlingen, särskilt vid högre doser, genom att dricka minst två liter vätska dagligen.

Detta hjälper till att skydda njurarna och förhindra att aciklovirkristaller bildas i njurtubuli.

Tabletterna kan tas med eller utan mat, och doserna bör fördelas jämnt över vakentimmarna, med cirka fyra timmars mellanrum.

Behandlingen bör påbörjas så tidigt som möjligt efter att de första symtomen uppträder, helst inom 24 till 48 timmar efter de första tecknen som stickningar, klåda eller brännande känsla.

För bältros bör behandlingen påbörjas inom 72 timmar efter att utslagen uppstått för att maximera effekten. Följ den föreskrivna behandlingstiden noggrant, även om symtomen förbättras i förtid.

För lokal behandling av munherpes appliceras aciklovirkräm på det drabbade området fem gånger dagligen, ungefär var fjärde timme under vakentid, i fem dagar.

Börja applicera krämen vid första tecken på stickningar eller klåda för bästa resultat. Tvätta händerna noggrant före och efter varje applicering för att förhindra spridning av viruset.

Aciklovir finns tillgängligt som tabletter i styrkorna 200 mg, 400 mg och 800 mg. Doseringen varierar beroende på infektionens typ och svårighetsgrad samt patientens ålder.

Genital herpes, första utbrottet: 200 mg fem gånger dagligen (ungefär var fjärde timme, med nattuppehåll) i 5 till 10 dagar, eller 400 mg tre gånger dagligen i 5 dagar.

Genital herpes, återkommande utbrott: 200 mg fem gånger dagligen i 5 dagar, påbörjas så tidigt som möjligt.

Genital herpes, förebyggande behandling vid frekventa utbrott: 400 mg två gånger dagligen kontinuerligt. Behovet av fortsatt förebyggande behandling bör utvärderas minst en gång per år.

Herpes zoster (bältros): 800 mg fem gånger dagligen i 7 dagar. Behandlingen bör påbörjas inom 72 timmar efter att utslagen uppstått.

Vattkoppor (vuxna): 800 mg fem gånger dagligen i 7 dagar. För barn sker doseringen viktbaserat enligt läkares anvisning.

Munherpes (primärinfektion): 200 mg fem gånger dagligen i 5 dagar. Kräm för munherpes appliceras fem gånger dagligen i fem dagar.

Nedsatt njurfunktion: Dosen måste reduceras baserat på kreatininclearance.

Till exempel, vid en kreatininclearance på 10-25 ml/min rekommenderas 800 mg var åttonde timme för bältros, och vid en clearance under 10 ml/min rekommenderas 200 mg en gång dagligen.

Konsultera din läkare angående exakt dosjustering. Tillräcklig vätsketillförsel är särskilt viktig i dessa fall.

Aciklovir tolereras i allmänhet väl, och de flesta biverkningar är milda och övergående.

Vanliga (upp till 1 av 10 patienter): Illamående, kräkningar, diarré, buksmärta och huvudvärk.

Mindre vanliga (upp till 1 av 100 patienter): Yrsel, trötthet, hudutslag, nässelfeber (urtikaria), klåda och fotosensitivitet (ökad känslighet för solljus).

Sällsynta (upp till 1 av 1 000 patienter): Förhöjda leverenzymer eller bilirubin, reversibla ökningar av blodurea och kreatinin, samt anemi, leukopeni och trombocytopeni.

Mycket sällsynta (färre än 1 av 10 000 patienter): Akut njursvikt (oftast orsakad av kristalluri hos uttorkade patienter eller snabb intravenös infusion), neurologiska effekter som tremor, förvirring, hallucinationer, kramper (främst vid intravenös användning eller vid nedsatt njurfunktion) och anafylaxi (svår allergisk reaktion).

De flesta biverkningar vid oral användning är milda. Tillräcklig vätsketillförsel minskar avsevärt risken för njurkomplikationer.

Under behandlingen med aciklovir är det avgörande att dricka tillräckligt med vätska, minst två liter dagligen, särskilt vid högre doser och hos äldre patienter.

Detta hjälper till att skydda njurarna och förhindra att aciklovirkristaller fälls ut i njurtubuli, vilket kan leda till njurkomplikationer.

För patienter med nedsatt njurfunktion är en dosreduktion nödvändig. Om dosen inte justeras kan det leda till att läkemedlet ansamlas i kroppen och orsaka neurologisk toxicitet.

Neurologiska biverkningar är vanligare hos patienter med nedsatt njurfunktion. Din läkare kommer att anpassa dosen efter din njurfunktion och eventuellt övervaka denna.

Aciklovir är mest effektivt när behandlingen påbörjas så tidigt som möjligt. Vid bältros bör behandlingen inledas inom 72 timmar efter att utslagen uppstått.

För munherpes bör krämen appliceras redan vid de första stickningarna eller klådan för att uppnå bästa resultat.

Aciklovir är inte formellt godkänt för användning under graviditet, men omfattande säkerhetsdata från register visar ingen ökad risk för fosterskador.

Det används ofta vid genital herpes i slutet av graviditeten för att förhindra överföring till det nyfödda barnet.

Diskutera alltid användning under graviditet med din läkare eller gynekolog för att väga fördelar mot risker.

Aciklovir utsöndras i små mängder i bröstmjölk, men lokal användning anses generellt vara säker under amning.

Använd inte aciklovir om du har en känd överkänslighet mot aciklovir, valaciklovir (som metaboliseras till aciklovir) eller något av de övriga innehållsämnena i preparatet.

En överkänslighetsreaktion kan visa sig som ett svårt hudutslag eller systemiska symtom som anafylaxi.

Vid måttlig till svår njurfunktionsnedsättning är noggrann övervakning och dosjustering obligatorisk, eftersom aciklovir huvudsakligen utsöndras via njurarna.

Otillräcklig dosjustering kan leda till ansamling av den aktiva substansen i blodet och öka risken för njurtoxicitet (aciklovirkristaller i njurtubuli) och neurotoxicitet (förvirring, hallucinationer, kramper).

Tillräcklig vätsketillförsel är nödvändig före och under behandlingen, särskilt vid höga doser, för att undvika njurproblem.

Aciklovirkräm är endast avsedd för utvärtes bruk och får inte appliceras i ögonen, inuti munnen eller på könsorganen (för genital herpes används orala tabletter).

Undvik samtidig användning av aciklovir med andra njurskadande läkemedel (nefrotoxiska substanser), såsom aminoglykosider eller cisplatin, eftersom detta kan öka risken för njurskada.