Melatonine

Melatonin är ett hormon som naturligt produceras av tallkottkörteln i hjärnan, främst i mörker, och som reglerar kroppens dygnsrytm, det vill säga sömn-vaken-cykeln.

Produktionen av melatonin ökar vid mörker, vilket signalerar till kroppen att det är dags att sova.

Som läkemedel är melatonin en syntetisk motsvarighet till detta hormon och används för att behandla sömnstörningar.

Melatonin används främst för korttidsbehandling av primär insomni hos vuxna över 55 år, då kroppens egen melatoninproduktion naturligt minskar med åldern.

Det används också för att hantera jetlag och för att lindra sömnstörningar relaterade till skiftarbete.

För barn och ungdomar i åldern 2 till 18 år kan melatonin förskrivas för sömnstörningar i samband med autismspektrumtillstånd eller Smith-Magenis syndrom.

Melatonin fungerar som en kronobiotika, inte som ett traditionellt sömnmedel, genom att förstärka kroppens egen sömnrytm.

Melatonin finns tillgängligt i både depåtabletter och snabbfrisättande former.

Depåtabletter, som 2 mg tabletter, är utformade för att efterlikna kroppens naturliga frisättning av melatonin, medan snabbfrisättande former kan vara mer lämpliga för snabb justering av dygnsrytmen, till exempel vid jetlag.

Melatonin orsakar inte beroende eller abstinenssymtom, vilket gör det till ett säkrare alternativ för kortvarigt sömnstöd.

Receptbelagd melatonin tillverkas enligt farmaceutiska standarder, vilket ger en mer tillförlitlig och konsekvent terapeutisk effekt.

Ta melatonin en till två timmar före din planerade sänggåendetid. Depåtabletten ska sväljas hel efter mat; krossa eller tugga den inte, eftersom detta förstör den modifierade frisättningsmekanismen.

Snabbfrisättande formuleringar kan tas med eller utan mat, 30 till 60 minuter före sänggåendet.

För att maximera effekten av melatonin, upprätthåll en konsekvent sängrutin och minimera exponeringen för starkt ljus och skärmar under timmen före sömn.

Detta hjälper till att stödja melatoninets dygnsrytmreglerande effekter.

Behandlingen av primär insomni är vanligtvis kortvarig, några veckor, men vissa patienter kan dra nytta av längre behandlingsperioder under medicinsk övervakning.

Vid jetlag, börja ta melatonin den första kvällen på destinationen och fortsätt i högst 5 dagar.

Följ lokala sänggåendetider på destinationen och undvik starkt ljus på kvällen för att optimalt stödja melatoninets effekt.

Vid jetlag mot öster, ta melatonin kvällen före avresa och fortsätt i 2 till 5 nätter. Vid jetlag mot väster, ta melatonin vid ankomst vid destinationens sänggåendetid.

För primär insomni hos vuxna över 55 år (depåtablett): 2 mg en gång dagligen, en till två timmar före sänggåendet, i upp till 13 veckor. Tabletten ska tas efter en måltid.

Längre användning är möjlig under läkares övervakning.

För sömnstörningar hos barn och ungdomar (2-18 år) med autismspektrumtillstånd eller Smith-Magenis syndrom: startdos 2 mg, som vid behov kan ökas till högst 5 mg.

Doseringen är individuell och bestäms av läkare. Melatonin rekommenderas inte för barn under 18 år utan läkares anvisning.

För jetlag: 0,5 mg till 5 mg tas vid den lokala sänggåendetiden under de första dagarna efter ankomst. Behandlingen fortsätter i 2 till 5 nätter för att påskynda anpassningen.

Den lägsta effektiva dosen rekommenderas, ofta är 0,5-1 mg tillräckligt. Dosjusteringar kan behövas vid nedsatt leverfunktion, då melatonin huvudsakligen metaboliseras av levern.

För äldre patienter krävs ingen dosjustering. Vid dygnsrytmrubbningar (försenad sömnfas) rekommenderas 0,5-3 mg 1-2 timmar före önskad insomningstid.

Melatonin tolereras generellt väl.

Vanliga biverkningar (förekommer hos 1 av 100 till 1 av 1 000 personer) inkluderar huvudvärk, sömnighet under dagen, yrsel, buksmärta, illamående, muntorrhet och klåda.

Även ovanliga drömmar, nattsvettningar, viktökning, irritabilitet och rastlöshet har rapporterats.

Dessa reaktioner är oftast milda och försvinner av sig själva när kroppen har vant sig vid preparatet.

Sällsynta biverkningar (förekommer hos 1 av 1 000 till 1 av 10 000 personer) inkluderar humörsvängningar, dimsyn, munsår, ledvärk, glukosuri, proteinuri, bröstsmärta och förhöjda leverenzymvärden.

I kliniska studier var frekvensen av biverkningar liknande den för placebo. Om du upplever ihållande eller allvarliga biverkningar, kontakta din läkare för rådgivning.

Melatonin kan orsaka sömnighet; undvik att köra bil eller använda maskiner om du känner dig sömnig.

Alkohol minskar melatoninets effekt på sömn och bör undvikas på kvällen när du använder detta läkemedel, då det kan förstärka den lugnande effekten.

Melatonin metaboliseras av CYP1A2-enzymet; rökning inducerar detta enzym och kan sänka melatoninnivåerna, medan fluvoxamin och kinolonantibiotika hämmar det och kan öka nivåerna.

Använd med försiktighet hos patienter med autoimmuna sjukdomar, eftersom melatonin kan modulera immunfunktionen. Rekommenderas inte vid svår leverfunktionsnedsättning.

Patienter med epilepsi bör använda melatonin med försiktighet och under läkares övervakning, eftersom det kan påverka kramptröskeln.

Gravida och ammande kvinnor bör undvika melatonin på grund av otillräckliga säkerhetsdata. Diabetiker bör övervaka sina blodsockernivåer, då melatonin kan påverka insulinkänsligheten.

Melatonin är kontraindicerat hos patienter med känd överkänslighet mot melatonin eller något hjälpämne i preparatet.

Preparat som innehåller laktos är olämpliga för patienter med galaktosintolerans, Lapp-laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Melatonin rekommenderas inte för patienter med svår leverfunktionsnedsättning eller autoimmun sjukdom utan specialistvägledning.

Vid autoimmuna sjukdomar kan melatonin stimulera immunsystemet, vilket teoretiskt kan förvärra autoimmuna tillstånd som reumatoid artrit, lupus eller multipel skleros.

Patienter med epilepsi bör rådfråga läkare, eftersom melatonin kan påverka kramptröskeln. Användning under graviditet och amning rekommenderas inte på grund av brist på säkerhetsdata.

Samtidig användning med fluvoxamin bör undvikas, då det signifikant ökar melatoninkoncentrationen i plasma.