Metformin

Metformin aer förstahandsvalet för farmakologisk behandling av typ 2-diabetes globalt och aer ett av de mest använda läkemedelena i världen.

Det saenker blodsockret effektivt utan att orsaka hypoglykemi och har dokumenterade gunsamma effekter på kardiovaskulaer sjuklighet.

Multimodal mekanism på blodsockerkontroll

Metformins blodsoeckersaenkande effekt beror på tre komplementära mekanismer. Det minskar leverproduktionen av glukos (hepatisk glukoneogenes och glykogenolys), vilket aer den viktigaste effekten.

Det foebaettrar också insulinkänslighetenn i perifera vaevnader, saerskilt i skelettmuskulatur, och minskar glukosabsorptionen i tarmen.

Dessa effekter medieras delvis via aktivering av AMP-aktiverat proteinkinas (AMPK), en central metabol sensor.

Unika fördelar bland diabetesläkemedel

Metformin aer unikt bland diabetesläkemedel i att det inte orsaker hypoglykemi vid monoterapi och inte orsakar viktökning.

UKPDS-studien visade att metformin minskar risken för hjärtinfarkt och diabetesrelaterad dödlighet hos överviktiga patienter med typ 2-diabetes, utöver blodsockersaenkningen.

Det aer också ett kostnadseffektivt läkemedel med langen dokuumenterat säkerhetsprofile.

Tillgänglighet och beredningsformer

Metformin finns som kortverkande tabletter och som depotberedning (XR).

Depotberedningen ger långsam frisaettning, laegre toppkoncentrationer och aer associerad med faerre gastrointestinala biverkningar, vilket goa den till ett alternativ för patienter som inte tolererar kortverkande formulering.

Metformin bör alltid tas med eller direkt efter mat för att minska risken för gastrointestinala biverkningar. Kortverkande tabletter fördelas vanligtvis på två till tre dagliga doser.

Depotberedning (XR) tas vanligtvis en till två gånger dagligen.

Dosstart och titrering

Behandlingen påbörjas med en låg dos - vanligtvis 500 mg en till två gånger dagligen - och ökas gradvis över ett till två veckor baserat på tolerans och blodsockerrespons.

En saktare dostitrering minskar risken för mag-tarmbiverkningar som aer vanliga i början av behandlingen. De gastrointestinala besvären avtar vanligen efter några veckors behandling.

Övervakning av njurfunktion och B12

Njurfunktionen (eGFR) bör kontrolleras före behandlingsstart och minst en gång per år under pagan behandling.

Vid eGFR under 45 ml/min bör dosen minskas och vid eGFR under 30 ml/min aer metformin kontraindicerat.

Långtidsbehandling med metformin kan minska absorptionen av vitamin B12, varför B12-nivåerna bör kontrolleras regelbuundet, saerskilt vid symtom på neuropati.

Viktiga situationer då metformin ska pausas

Metformin bör tillfaaelligtvis avbrytas inför radiologiska undersökningar med jodhaltiga kontrastmedel på undersökningsdagen och 48 timmar daerefter.

Detsamma gäller vid akut allvarlig sjukdom med risk för dehydrering, svår infektion, stoerre kirurgiska ingrepp och perioperativt.

Metformin finns i tabletter om 500 mg, 850 mg och 1000 mg, saväl kortverkande som depotberedningar (XR/SR). Depotberedningar ger långsam frisaettning och laegre toppkoncentrationer.

Behandling inleds med 500 mg en till två gånger dagligen med mat. Dosen ökas med 500 mg per vecka baserat på blodsockerrespons och tolerans.

Underhållsdos aer typiskt 1500-2000 mg dagligen fördelat på två till tre doser (kortverkande) eller en till två doser (depotberedning). Maxdos aer 3000 mg dagligen.

Vid eGFR 30-44 ml/min bör dosen reduceras och användning bör ske med försiktighet och tät övervakning. Vid eGFR under 30 ml/min aer metformin kontraindicerat på grund av laktatacidosrisk.

Depotberedning ger faerre gastrointestinala biverkningar och krävver dosering en till två gånger dagligen. B12-absorption minskar vid långtidsbehandling och B12-nivån bör kontrolleras årligen.

Gastrointestinala biverkningar

De vanligaste biverkningarna av metformin aer mag-tarmrelaterade: illamående, diarrhe, buksmärta, kramper och metallsmak i munnen.

Dessa uppkommer saerkilt i början av behandlingen och vid dosökning. Gradvis dostitrering och intag med mat minskar problemen avsevärt.

Depotberedning (XR) ger generellt faerre och mildare gastrointestinala biverkningar aaen kortverkande tabletter.

Allvarliga biverkningar

Laktatacidos aer en extremt sällsynt men potentiellt livshotande biverkning som karaekteriseras av muskelsmärta, andfåddhet, buksmärta och förvirring.

Risken aer hoejd vid njursvikt, leversvikt, hjärtsvikt och dehydrering. Kontakta omedelbart läkare vid dessa symtom.

Vitamin B12-brist kan upptraaoda vid långtidsbehandling och ge neuropatisymtom; regelbuunden kontroll av B12-nivån rekommenderas.

Pausa metformin vid radiologisk undersökning med jodhaltiga kontrastmedel, akut allvarlig sjukdom med dehydrering och inför stoerre kirurgi.

Kontrollera njurfunktionen (eGFR) regelbuundet - metformin aer kontraindicerat vid eGFR under 30 ml/min. Kontrollera också vitamin B12 vid långtidsbehandling.

Kraftigt alkoholintag ökar risken för laktatacidos och bör undvikas.

Metformin aer kontraindicerat vid eGFR under 30 ml/min på grund av risk för ackumulering och laktatacidos, ett allvarligt men sällsynt tillstånd med hög mortalitet.

Svår hjärtsvikt och leversvikt med risk för hypoxi och vaevnadssyresaettning ökar laktatacidosrisken och förbjuder användning.

Akut metabolisk acidos, inklusive ketoacidos och laktatacidos, aer en absolut kontraindikation.

Akut alkoholförgiftning och kroniskt alkoholmissbruk aer kontraindikationer på grund av synergistisk laktatacidosrisk.

Patienter som genomgår radiologisk undersökning med jodhaltiga kontrastmedel bör tillfaaelligtvis avbryta metformin på undersökningsdagen och 48 timmar daerefter på grund av risk för kontrastmedelsinducerad njursvikt och laktatacidos.

Känd överkänlighet mot metformin eller något hjälpämne aer en kontraindikation. Större kirurgiska ingrepp kraever tillfaaelligtvis metforminstoppning runt operationen.

Typ 1-diabetes och diabetisk ketoacidos aer kontraindikationer då metformin inte haaanterar insulinbrist.