Arcoxia

Arcoxia (etorikoxib) är en selektiv COX-2-hämmare (koksib) som används vid smärta och inflammation vid artros, reumatoid artrit, akut giktartrit och ankyloserande spondylit.

Det är ett receptbelagt läkemedel som ger antiinflammatorisk och smärtstillande effekt med lägre risk för gastrointestinala biverkningar än traditionella NSAID.

Selektiv COX-2-hämning

Etorikoxib hämmar selektivt enzymet cyklooxygenase-2, som är ansvarig för produktionen av prostaglandiner vid inflammation och smärta.

Till skillnad från icke-selektiva NSAID som ibuprofen och naproxen påverkar etorikoxib inte COX-1, enzymet som skyddar magens slemhinna och reglerar trombocytfunktion.

Denna selektivitet innebär att risken för magsår och gastrointestinal blödning är markant lägre, men den skyddande effekten på trombocytfunktion uteblir.

Användningsområden

Arcoxia är godkänt för behandling av smärta och stelhet vid artros, inflammatorisk ledvärk vid reumatoid artrit och ankyloserande spondylit, samt akut giktartrit där det ger snabb lindring av den intensiva inflammationen.

Kortvarig behandling av måttlig smärta efter tandkirurgi är också en godkänd indikation i vissa länder.

Kardiovaskulaer risk

En viktig aspekt av Arcoxia, liksom för alla COX-2-hämmare, är den potentiellt ökade risken för hjärt-kärlhändelser vid långvarig användning.

Denna risk påverkar valet av patient och dos, och läkaren gör alltid en individuell risk-nytabedömning baserad på patientens kardiovaskulära profil.

Dosering anpassad till indikation

Arcoxia tas oralt en gång dagligen, med eller utan mat. Dosen beror på vilket tillstånd som behandlas och patientens individuella riskvariabel. Tabletten sväljs hel med ett glas vatten.

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt och lägsta effektiva dos bör användas.

Kortvarig kontra långvarig behandling

Vid akut giktartrit används en högre dos under en kortare period, vanligen 120 mg dagligen i upp till åtta dagar.

Vid kroniska tillstånd som artros och reumatoid artrit används lägre doser för långvarigare behandling, där regelbunden utvärdering av nytta kontra risk är nödvändig.

Underhållsbehandling vid artros kan pågå under lång tid men bör omprövass periodvis.

Övervakning under behandling

Under behandling med Arcoxia bör blodtrycket kontrolleras regelbundet, särskildt under de första veckorna, då etorikoxib kan höja blodtrycket.

Om blodtrycket stiger markant bör dosminskning eller terapibyte övervägas.

Njurfunktion och levervärden bör också övervakas vid långvarig behandling, särskildt hos patienter med bakgrundsfaktorer för organpåverkan.

Arcoxia finns i styrkorna 30 mg, 60 mg, 90 mg och 120 mg tabletter. För artros rekommenderas 30 till 60 mg en gång dagligen.

Reumatoid artrit och ankyloserande spondylit behandlas med 60 mg dagligen; vid otillräcklig effekt kan 90 mg övervägas.

Akut giktartrit behandlas med 120 mg en gång dagligen i höjdst åtta dagar.

Hög dagsdos bör begränsas i tid: 90 mg får användas i maximalt åtta veckor och 120 mg får ges i maximalt åtta dagar. En tablett tas en gång dagligen med eller utan mat.

Vid nedsatt leverfunktion (mild till måttlig Child-Pugh klass A-B) bör dosen inte överstiga 60 mg dagligen. Vid svår leversvikt (Child-Pugh klass C) är etorikoxib kontraindicerat.

Arcoxia ska alltid användas med lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid för att minimera kardiovaskulära och njurrelaterade biverkningar.

Hos äldre och patienter med njursjukdom bör extra försiktighet iakttas och njurfunktionen övervakas regelbundet.

Vanliga biverkningar

De vanligaste biverkningarna av Arcoxia är hypertoni (högre blodtryck), ödem i underben och fötter, huvudvärk och yrsel.

Gastrointestinala symtom som magsmärta, illamånde, diarré och dyspepsi förekommer, men i lägre grad än vid icke-selektiva NSAID.

Levervärden kan stiga, och leverkontroll rekommenderas vid långvarig behandling.

Allvarliga biverkningar

Selektiva COX-2-hämmre kan öka risken för hjärtinfarkt och stroke vid långvarig användning, särskildt hos patienter med befintlig hjärt-kärlsjukdom.

Svår njursvikt, leverskada och svåra hudreaktioner (Stevens-Johnsons syndrom) har rapporterats sällsynt men är allvarliga.

Gastrointestinal blödning är ovanligare än med NSAID men kan förekoma och ska övervakas hos patienter med riskfaktorer.

Kontrollera blodtrycket regelbundet under behandling med Arcoxia, särskildt under första månaden. Använd lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid.

Försiktighet vid hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom och leversjukdom. Arcoxia ska inte användas under tredje trimestern av graviditet då det kan skada fostret.

Kombinera inte med andra NSAID eller COX-2-hämare. Rapportera tecken på oedaem, andningssvårighet eller bröstsmärta till läkare omedelbart.

Arcoxia (etorikoxib) är kontraindicerat vid aktiva magsår eller gastrointestinal blödning.

Svår leversvikt (Child-Pugh klass C) är en absolut kontraindikation, liksom svår njursvikt med kreatininclearance under 30 ml/min utom för dialyspatienter.

Okontrollerad hypertoni med upprepade värden över 140/90 mmHg utgör också en kontraindikation.

Etorikoxib ska inte användas av patienter med bekräftad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom, cerebrovaskulär sjukdom eller hjärtsvikt NYHA klass II-IV.

Inflammatorisk tarmsjukdom, inklusive Crohns sjukdom och ulcerös kolit, är en kontraindikation. ASA- och NSAID-okänkanlighet med bronkospasm, nysfeaber eller urtikaria utgör också kontraindikation.

Graviditet, särskildt tredje trimestern, är en absolut kontraindikation på grund av risk för foertida slutning av ductus arteriosus och njurpåverkan hos fostret.

Kombinationen med andra COX-2-hämmare eller NSAID är kontraindicerad på grund av additiv risk. Amning avrådes då etorikoxib går över i brjölmjölk.